"Katt och råtta" är den märkliga berättelsen om den minst sagt ovanlige ynglingen Joachim Mahlke från Danzig i Polen. Boken ingår i Günter Grass genombrott, den så kallade Danzig-trilogin, som inleddes med den i dessa Nobelprisdagar omtalade "Blecktrumman" 1959 och avslutades med "Hundår" 1963.
Mahlke är en udda existens, extremt lång för sin ålder och med ett onormalt välutvecklat adamsäpple som guppar frenetiskt upp och ner på den långa halsen. Adamsäpplet är råttan i titeln. I romanens början bussar någon av pojkarna - oklart vem - en katt på "råttan". Katten sätter tänderna i adamsäpplet - en synnerligen obehaglig scen för den som lider av halsfobi.
Gänget samlas kring en sjunken kanonbåt i hamnen. Under somrarna upplever de äventyret genom att dyka ner till vraket och tävla om vem som hittar flest "skatter". Mahlke är givetvis mest framgångsrik och har snart hämtat upp en hel souvenirsamling.
"Katt och råtta" är en rik berättelse, som det brukar heta. I spelet kring Mahlke ryms också drömmar om flickor, skildringar av vardagslivet i skolan och av livet som ministrant i den katolska kyrkan. Somliga har kallat det en pubertetsskildring, och det kan nog stämma.
Grass skriver inkännande om några pojkars långsamma uppvaknande till män och om krigets brutala verklighet där döda kroppar får ligga kvar eftersom ingen finns som kan ta hand om dem.
Nobelpriset i litteratur 1999 tilldelades den tyske författaren Günter Grass.
Nystås Bibliotek har läst och recenserat en av Grass mest kända böcker.
Och blivit förtjust.
"Katt och råtta" utkom 1961 och utspelas under de brinnande krigsåren på 1940-talet. I centrum av den korta och komprimerade berättelsen står Joachim Mahlke. Runt honom flockas motvilligt en skock beundrande jämnåriga pojkar med berättaren Pilenz i spetsen.
Incidenten tycks förändra Mahlke. Han blir än mer gåtfull och tränar upp sig rent fysiskt. Utan större väsen blir han på kort tid skolans främste idrottsman, bäst i simning, bäst på gymnastik. Pilenz och hans vänner dras ofrivilligt till Mahlke.
En dag dröjer Mahlke kvar under vattnet alltför länge. Kamraterna börjar tro att han drunknat, när han plötsligt dyker upp igen och triumferande meddelar att han funnit ingången till en radiohytt som delvis befinner sig ovanför vattenytan. Raskt återbördar Mahlke allt han plockat upp och placerar det i radiohytten, som ingen annan än han själv känner vägen till.
Jag tycker mig också se likheter mellan Günter Grass och förra årets pristagare Juan Saramago. De berättar båda enkla historier på ett komplicerat språk. Meningarna är långa och sirliga, varje ord tycks noga övervägt innan det satts på pränt.
Det är kanske det som gör en Nobelpristagare?
EN BOK:
Günter Grass: Katt och råtta
(Alba, 1961. 124 sidor. Översättning: John W. Walldén. Originalets titel: Katz und maus.)
[ Hem ] | [ Innehåll ]